Haha, vi hittade en sån jävla skitbil, jag och Ronja..

Här är en bild från 2010... och en bild från nu i Februari.. Jag har fortfarande ca 15 kilo kvar att gå ner.. Men det går åt rätt håll.. När jag nu ser skillnaden så¨blir jag faktiskt chockad över hur jag kunde tillåta mig själv att bli så fet som jag var tidigare.. Ok, nu e jag oxå tjock men jag är i alla fall på väg ner. Och aldrig, ALDRIG kommer jag tillåta mig själv att bli så tjock igen. ALDRIG! FY FAN.. Jag äcklas när jag ser hur jag sett ut innan. Hur kunde jag göra så mot min kropp? Man lever ju bara en gång. Och det ÄR inte svårt att gå ner i vikt å leva hälsosamt. Vad tänkte jag?!

Ha de bra kära vänner.. Och kom ihåg att ingenting är omöjligt;)

Hemma från jobb nu, jobbat 22-07. Natten har gått bra, jag å frun har skrivit kärleksbrev. Men kom underfund med att jag nog inte e så romantisk längre som jag kunde va förr. Då kunde jag skriva jättefina dikter, orden bara flöt på liksom. Nu har man totalt hjärnsläpp när det väl kommer till sånt:P Lite romantikkurs för att typ uppdatera sig lite? :) haha..

Igår longerade jag min älskade häst. Å hon va så PIGG! Galopperade, skuttade å sparkade bakut. Riktigt härligt att se när dom börjar fälla å får in de där goa vårkänslorna. Sen skrittade jag henne lite barbacka.. Så himla mysigt. Efter det tog vi en ordentlig ryktning på ca 45 min, tog av så mycket av vinterpälsen ja bara kunde-hon fäller som satan redan:O

Sen va de på med hennes fina, röda grimma å hennes ljusblå täcke.. tog ut flätan ut hennes svans som blev jättevågig å fin:D Å manen å luggen är nyklippt. Hon börjar bli riktigt snygg min pärla! :)

Denna dagen blir ganska lugn.. Ska ev rida om vädret är bra, sen ska jag spela lite GH med Nina.

Nä.. nu e de sängen.. jobb inatt med frun igen:)

Å förresten... Nu har jag tappat 14 kilo;)

Har verkligen haft fullt upp de senaste dagarna. Jobbat mycket, ordnat upp lite saker å varit i stallet. På jobbet är vi nu en assistent mindre, vilket betyder att vi 2 som är kvar är tvungna att ändra om våra scheman lite å hoppa in lite xtra då å då. 2 nya assistenter är klara för att skolas upp så det ska vi oxå börja med. Nytt schema har skrivits som ska börja v.9. Förhoppningsvis går det bra. Men för min del innebär det med nattjobb plus extra Söndagar. Vi får se hur det blir, ska jag börja jobba på pizzerian nu oxå så får jag nog börja fundera på hur jag ska få ihop allt. Men det fixar sig nog:)

Allt är lugnt annars. Kämpar på med vikt å träning, men det har stått lite halvt stilla nu i och med jobbet. Var iaf ute å red i förrgår, de va riktigt mysigt. Om vädret är bra idag så blir det en tur till. Ska köpa kosttillskott till hästen oxå-märks hon börjar bli gammal när hon nu behöver mer och mer foder. Dock svårt för mig att inse. Efter ca 17 år tillsammans så vill man helst att hon ska finnas vi min sida resten av mitt liv. Men där e inte mycke å be för..

Blir en tur till Ystad idag oxå, ska byta vågen som helt plötsligt slutade fungera. Sen ska jag snart in till IKEA oxå och handla lite saker till mitt hem. Tycker det är mysigt å piffa upp lägenheten inför våren. Känns fräschare när solen tittar fram:) Så lite nya gardiner, dukar, kuddar å annat skoj ska de nog bli:)

Jobb inatt å imorgon natt.. Sen ledig i helgen.. om de inte blir jobb på pizzerian vill säga.. Ska ner å prata med honom idag lr imorgon:)

Nej, nu ska jag lägga mig igen. I sängen denna gången. Soffan e inte så skön.

Alltså bild nr 2 ser lite konstig ut, typ som om jag har värsta hängbuken.. men de e jag som står framåtlutad så tröjan hänger.. usch.. men skitsamma har inga andra bilder

Yes, I still feel like shit! Men orka egentligen sitta å må dåligt? Livet är för kort för att sitta å deppa. Jag vill inte ligga på min dödsbädd å tänka: Vafan spenderade jag all den tiden för till å bara sitta å deppa? När det finns så jävla mycket annat här i livet som jag kunde gjort och faktiskt glädjas åt. Alltså, visst får man må dåligt ibland. De måste man för att kunna må bra igen. Men att slösa för mycke tid på det är onödigt. Man måste släppa, gå vidare. Se livet i helhet istället för å bara se in i den svarta lilla tunneln. Vad fan är jag deppig för? Jag har ju en familj som älskar mig, världens finaste vänner, mina underbara djur, ett eget hem, ett bra jobb, min bil (som är min frihet) och framför allt så har jag typ 60 år kvar att leva och massor att hitta på med! Livet är den finaste gåvan man kan få. Det är nog dags att börja uppskatta saker och ting runt omkring en, se framåt och se till att man hela tiden rör sig framåt!

Ja.. så känner jag i alla fall. Tar mig själv lite i kragen idag och försöker resa mig upp efter detta fall..

Jag känner mig ensam och jag behöver kärlek. That´s it. Men allt kommer med tiden. Det är bara jag som är så jävla sällskapssjuk:P

ööhh.. knasigt inlägg men vafan de e skönt å skriva av sig. Även om ingen annan fattar hur jag menar eller tänker så jag det i alla fall:)

Om man skulle tömma kontot, packa bilen med allt man behöver, sen sätta sig å köra så långt pengarna räcker?

Och där man hamnar, där stannar man:) Vad som händer sen är ju iaf en händelse.. JAG VILL HA SOMMAR!! AAH!

Suck... Och min fakking nya våg har pajjat.. Så den ska bytas imorgon.. Men 11 kg hade iaf försvunnit nu..

Asså jag blir TOSIG! Äckliga jävla vinter! Jag är så TRÖTT på den. Ingenting händer. Sitter fan bara inomhus hela jävla tiden.. hur kul e de? Har tröttnat på alla spel, sett alla filmer, nördat itu internet å ja.. Jag klarar inte av det! Jag får lir! Det måste hända något i mitt liv HELA tiden annars blir jag fan galen...

Ååååh! TIPS?!

Jag för ca en månad sedan...Och nu.. Dock bara ansiktet men ändå:P Här är skillnaden 10 kg. Och jag ska ner 20 kg till:) Längtar så jävla mycket tills jag är färdig!

Och här är för ca 2 månader sen (Ursäkta den sura minen på bilden, haha).. och nu

Och detta är för ca 4 månader sedan (Ser FÖR JÄVLIG ut här, men ska bara jämföra)..Ja och nu

Vad tycker ni? Syns det någon skillnad efter 10 kg? Jag har inte sett någon skillnad innan, ser ju mig själv i spegeln varje dag. Men när jag ser bilderna såhär så tycker jag nog att där faktiskt är lite skillnad:)

Bilderna är tagna med samma kamera. Skillnaden är bara att de nya är svartvita

Puss!

Man tänker sällan på det.. Att alla vi älskar och håller kära här i livet en dag ska dö från oss..

Jag har ju varit på 3 begravningar hittills. Och det är lika hemskt och jobbigt varje gång. Första begravningen var för min pojkvän Tony. Andra begravningen var för My´s pappa Peter. Och Tredje begravningen för moster Britta (Dock mammas moster, men hon var moster för de flesta). Alla 3 dog de på olika sätt, ORÄTTVISA sätt och alldeles för tidigt. Döden är sorgsen.. ledsam. Den gör ONT! Saknaden och sorgen är obeskrivlig. Men för att kunna fortsätta i livet så trycker man automatiskt bort det som gör ont och förhindrar sig själv att tänka för mycket på det. Förhindrar sig själv att ha ont. Att gråta är jobbigt. Vi undviker det så mycket vi bara kan. Men ibland är det faktiskt bra. Jag vet dock hur det känns att ligga i sängen och gråta så man inte får luft, vrida och vända sig i psykiska smärtor och ständigt upprepa samma tanke i huvudet: "Hur kan du vara död? Hur kan du inte längre finnas? Kan jag aldrig mer se dig, höra dig, röra dig?" Fastän man VET så VÄL om att döden är ett stopp så kan hjärnan helt enkelt inte förstå det. Jag vet oxå hur det känns att i 3 dygn stå och se en människa ligga nerdrogad och kämpa för sitt liv, kämpa för de där 5 andetagen i minuten.. Och i nästa stund man kommer dit så är det bara ett tomt skal som ligger framför en.. Ser precis likadan ut som för några timmar sedan.. Men inuti skalet är det alldeles tyst. Inget hjärta som slår. Inga andetag.. Och det är då man undrar.. Vart tog du vägen?! Fastän man har det svart på vitt så är det omöjligt att förstå. Där VAR ju precis någon där inne i den kroppen! Någon som andades, som hörde vad jag sa, som tänkte... Och helt plötsligt är någon bara borta! HUR?! Vart tar man vägen? Kan det verkligen bara ta slut sådär?

Jag tänker på de jag har runt om mig nu. De jag älskar. Tänkte på min häst idag.. Hon har funnits i mitt liv i 16 år nu. Mer än 2 tredjedelar av mitt liv. Och jag har lovat henne att ALDRIG lämna henne! Men en sak är säker.. När hennes tur kommer så kan jag absolut inte vara med! Jag skulle aldrig klara av det!

Och det gäller ALLA som finns hos mig! Alla jag älskar! Jag klarar det inte! Det finns ingen gud! Varför ger han då oss allt som vi älskar för att sedan ta det ifrån oss? Orättvist!

Tänker på när vi avlivade vår gamle hund Indy förra året. 11 år var hon. Kunde inte gå. Men för övrigt pigg.. Och där står man hos veterinären å tar ett beslut! NEJ TYVÄRR INDY! DU FÅR INTE LEVA MER IDAG, DU SKA DÖ! Fy fan, det är så jävla RÅTT och HEMSKT!

Nej, livet är fan inte rättvist. Men jag har lärt mig att ta vara på ALLT! Och ÄLSKA de nära och kära...

Visst, jag har faktiskt inga problem med att jobba natt. Sålänge jag har hunnit förbereda mig med att vända dygnet dagen innan och har sovit ordentligt på eftermiddagen/kvällen innan jobb. Men att komma hem kl 7 på morgonen å bo MITT i Skurup när det blir ljust ute å alla ska köra till jobb är jävligt drygt! Det är otroligt svårt att få ro.. Och när jag precis somnat så väcks jag lika fort igen typ av en bil som har hål på avgasröret eller inget avgasrör alls. Sopbilen brukar oxå vara ganska irriterande. Det är nu man önskar att man bodde hos mamma fortfarande, i ett lugnt villaområde eller långt ute på landet eller typ i skogen. Det hade fan vatt najs!

Trött som ett svin nu, ganska precis hemkommen. Varit ute med hunden, borstat tänderna o tagit på pyjamas. Var tvungen att gå in på bankens hemsida å föra över pengar oxå. Men nu e det gjort så ska försöka sova lite..

Puss!

Helgen har varit mysig! I Fredes hämtade jag min älskade guddotter Tindra. Vi hittade på en himla massa. Handlade, lagade mat, såg på Pippi och Grinchen, hälsade på hos mamma, badade å åt godis. Hon somnade kl 21:10 på soffan, helt slut. Så jag bar in henne i sängen o la mig hos henne nån timme senare. Jag sov gott! Det är så mysigt att sova brevid att barn, fast jag vaknade typ varje gång hon rörde sig. Lita sötnöten skulle ligga så nära mig som möjligt:) Halv elva på morgonen vaknade jag, såg på klockan o va rent chockad. Trodde Tondra skulle dra upp mig vid 7-8 på morgonen men nej. Hon låg vaken o tittade i taket å pillade med sina fingrar:) Goding! Vi gick upp å åt frukost, mös lite till en film å gjorde oss iordning. Vig 16 hämtade vi Tindras mormor på sjukhuset i Ystad (Där Tindras mamma My låg med sin nyfödda lilla Freja!) å sen körde jag dom hem till Katslösa. På kvällen blev det först förfest hos Lenny i hans hus med han, Martin, Jenny, Nina och Pauline. Sen typ lite efter 22 åkte vi in till Skurup, till Restaurang Sara. Kareoke var det där å en jävla massa folk. Jag o Linda sjöng "Johnny Cash-Hurt" och sen drog jag, Lenny, Martin, Jenny och Nina till Törringe. Scotts spelade där och det var en jävla massa folk! Men roligt. Jag blev helbränd. Dansade å minglade. Var hemma ca 2.. eller 3.. Har faktiskt inget minne. Men vaknade dagen efter å var helbakis!

Senare fram mot kvällen blev det lite chinamat å umgänge med min fru. Drack kaffe hos henne å sen blev de film hos Lenny. Var hemma ca 23. Idag har jag varit hos My å Kerstin å snusat bebis! Lilla Freja är så jäkla SÖT! Hon är jätteliten å väger typ ingenting. Vågade knappt hålla i henne, rädd att hon skulle gå itu:P Men vilken goding!

Sen har jag vilat, duschat o nu ska jag strax jobba. 22-07. Ska jobba natt hela veckan faktiskt!

Nej, ha de fint!

Ja.. jag har ju mitt mål att gå ner 30 kilo innan sommaren är här.. Ca 10 kg är redan borta så nu kvarstår 20:)

Januari: Mitt mål var att gå ner 10 kg denna månad. Fixat och klart!

Februari: Denna månad ska jag gå ner 7 kilo

Mars: Även denna månad ska jag gå ner 7 kilo

April: Då ska jag gå ner 6 kilo

Tänker fortsätta hålla igång med diet och träning efter det. Bygga muskler och forma kroppen. Nu syftar jag ju inte på nån jäkla bodybuilder eller så. Bara jämna ut kroppen lite och hålla en hälsosam livsstil:)

Det finns en bok som heter "Munken som sålde sin Ferarri". Exakt vad den handlar om vet jag inte, vet bara vad jag hört.. Men i alla fall så har den här munken ett fint citat i den boken: "Det tar 21 dagar för en människa att skapa en ny vana" Och ju mer man tänker på det, ju mer självklart blir det ju faktiskt. Jag har nu bantat och brutit alla mina dåliga vanor i hela 25 dagar. Förut var jag en människa som var superglad i mat. Kunde äta mat hela dagarna, och när jag väl åt det ena blev jag sugen på det andra. Brydde mig inte så himla mycket om att jag bara åt och åt och att vikten ökade.. Men när det var tid för att gå ut och festa eller gå på middag så blev det genast självklart för mig att mina matvanor inte funkar. Då kom ångesten och jag prövade tusentals olika bantningsmetoder.. Och när resultaten inte visade sig tillräckligt fort blev jag ledsen för det och gick tillbaka till ätandet.. Men denna gången är jag faktiskt väldigt bestämd! Jag tänkte: "2011 ska bli mitt år. Jag ska kunna gå på stranden till sommaren. Jag ska kunna köpa de kläder jag alltid tittar på och önskar att de fanns i min storlek. Jag ska trivas med mig själv".

O VIPS! Plötsligt fann jag motivationen. Och den växer sig starkare och starkare för varje dag som går. Jag ser till att jag dagligen får någon form av träning. Jag äter bara frukt och naturdiet. Några gånger har jag även ätit sallad med räkor och ägg, igår tryckte jag till och med i mig middag hos mormor och sedan mc donalds. Men det är inte alls så gott längre! Och jag känner faktiskt att jag när som helst under måltiden kan stoppa den och sätta tallriken åt sidan. DET har verkligen varit mitt mål. Att inte vara så svag för maten.. Och dessutom äter jag extremt mycket mindre nu än vad jag ätit förr. Jag kunde äta upp till ca 2 eller 3 portioner middag åt gången. Nu äter jag knappt en barnportion. Sen är jag faktiskt mätt. Förr kände jag mig oxå mätt, men fortsatte äta för att det var gott. Det händer inte i dagens läge. Jag ser även till att jag förbränner mer kalorier än vad jag intar. Och håller koll så att vågen och måttbandet går åt rätt håll.

Jag mår bättre! Jag känner mig som en ny människa! Och munken har rätt! Man skapar en ny vana efter 21 dagar! Jag har fram till nu tänat zumba fitness, vilket är väldigt kul och man förbränner verkligen kalorier. Men som omväxling har jag nu börjat ta promenader på ca 1 ½ timme om dagen. Det är inte det att jag tycker det är jobbigt att gå, men det känns lite långdrygt. Fast det får man ta. Känslan efteråt är underbar och det är den som ger motivation. I 2 dagar har jag nu gått denna långa runda. Första dagen bara gick jag o tänkte inte så mkt. Andra dagen visste jag hur långt det var, så det kändes segare, tog emot lite. Men jag vet om att jag hade ångrat mig jättemycket om jag inte gått rundan andra gången. Och det gick faktiskt lika lätt och man finner hela tiden knep för att underlätta promenaden och få tiden att gå snabbare. Idag kan jag dock inte promenera, har en del att göra i hemmet och ska dessutom kanske jobba inatt. Men istället så ska jag träna en timme Zumba med mina nya, rosa hantlar;) Sen ta en härlig dusch och känna sig som en ny människa igen.

Ca 10 kilo har nu försvunnit från min kropp. På 25 dagar. Helt otroligt vad man kan lyckas med ändå. Jag ser ingen skillnad på mig själv, bara för att jag ser mig själv varje dag. Men man hör ju från andra att där faktiskt syns skillnad, även det ger motivation! :)

Jag ska fortsätta i denna riktning och förhoppningsvis nå mitt mål med ett hälsosamt liv i en kropp jag trivs med.

Men nu är det träning som gäller! Ha de fint:)